Vikten av resursskolor. Vilka är resursskolan till för?

Lunaskolan Bromma 8 juni – Flicka, åk 8

Innan vi startar intervju och inspelning presenterar jag (JP) mig själv, vad jag arbetar med och vi pratar kort om enkäten som eleven (E) genomförde i vintras. Jag berättar kort om hur resultaten såg ut och hur viktigt det är att få ta del av hennes upplevelser och tankar, för att få en större förståelse för varför vi har de resultat vi har. Därefter frågar jag om det är ok att spela in samtalet, för att kunna återge det helt rätt. E godkänner det och hälsar mig välkommen.

Inspelningen startar

JP: Jag gjorde några bilder här, mest för att komma ihåg själv. Alla de här frågorna (pekar på bilder med frågor med tydliggörande symboler) som ni fick i enkäten, de ska följa upp…ja, det är frågor som handlar om hur ni elever tycker att vi tillgodoser era behov i skolan…

E: Mm

JP: (pekar på nästa frågeområde)…hur duktiga våra skolor är på att främja livskvalitet…alltså det här hur ni mår,

E: Ja

JP: (pekar på nästa) hur vi lever upp till era förväntningar…

E: Ja

JP: (pekar på nästa) hur bra våra skolor är på att främja delaktighet, hur mycket ni får vara med och bestämma, tycka till och så.

E: Ja

JP: (pekar på sista bilden)…och hur mycket eller hur bra våra skolor är på att förbereda er för framtiden. Då lägger jag dem här tror jag (lägger bilderna på bordet framför oss) E: Ja, det blir jättebra! Förlåt, får jag fråga; var kommer det här stå någonstans…på internet eller något?

JP: Så bra att du frågar. Ja..förra året så gjorde jag en

E: (entusiastiskt och nyfiket) för jag vill se bara se vad det står då.

JP: Ja, såklart. Jag tänkte så här; jag skriver ihop detta sen efter vår intervju

E: Du får gärna skicka det till min mamma då, eller något.

JP: Ja, absolut. Det kan jag göra.

E: För jag är faktiskt jätteexhalterad över att se det här faktiskt.

JP: Jag skriver ihop efter vår intervju, det du har berättat och så kan jag skicka det till dig.

E: Ja, bra. Eller till min mamma gärna.

JP: Och till din mamma. Sedan kommer detta användas till en rapport. Det blir liksom som en tidning eller en folder där vi berättar om hur resultaten ser ut, och sedan kommer det stå att jag har träffat några elever. Jag träffar dig nu och så hoppas jag på att få träffa någon elev från Häggviks gymnasium och så får vi se om det blir någon mer elev.

E: Ja

JP: Och jag tänker inte att…Precis som med alla svaren från enkäten som är anonyma, så tänker jag att denna intervju är anonym…men om du vill att jag nämner ditt namn så är det jättetrevligt…

E: Ja, jag vill gärna ha mitt namn med. Det går jättebra.

JP: Va bra.

Jo, vi ställde en fråga som löd jag lär mig nya saker i skolan, jag tycker om att vara i min skola, jag får komma med ideer och personalen lyssnar på mig, och jag kan välja vad jag ska göra på rasten. Sedan var det många andra frågor också, men det här var de frågor som alla rektorer tyckte att ”det här skulle vi vilja veta lite mer om”. Så då började jag med att titta på dem här två frågorna; om att lära sig i skolan och om att tycka om att vara i skolan.

E: Ok

JP: Och då skulle jag vilja höra hur du tänker (bläddrar fram bild med aktuell frågeställning och tydliggörande bild) När lär du dig bäst, tycker du?

E: Då får jag gå bak lite i historian, så klart. Om det är ok? JP: Absolut.

E: På min förra skola var jag lite dålig, såklart, kanske. Det var ju för att jag inte...jag har ju dyslexi och autism, eller ospecificerad autism och ADHD, så jag har ju väldigt svårt att koncentrera mig. Och det var inte deras problem på den skolan, det var bara det att jag inte var…de hade bara inte hjälpen för mig som jag behövde och då var det väldigt…mja…och då var det bättre att jag flyttade till Lunaskolan. Och men då får jag säga, det va lite dåligt då. Jag kom i fel klass, då kom jag på blå, och då var det inte helt min..mja klass. Det var lite mera enklare då och då blev jag lite ledsen då, för jag trodde jag var helt idiotisk då. Men det va inte det, så klart (fnissar lite) För jag behöver bara lite mer extrahjälp. Men jag är väldigt glad nu, för nu har jag faktiskt kunnat lära mig mycket mer på rad. Jag har väldigt mycket hjälp i skolan med att ändå ha väldigt mycket självständigt jobb. Det är väldigt viktigt för mig, som en femtonåring, för jag behöver ha en utmaning men ändå hjälpen när jag behöver det. Och det tror jag att Lunaskolan gör väldigt bra…gör ett väldigt bra jobb för det, faktiskt. Jag hoppas att jag förklarar bra i varje fall.

JP: Det är jättebra, tack snälla. Du är toppen på att förklara. E: Tack.

JP: Och vad är det du behöver för att lära dig?

E: Jag behöver faktiskt bara lite tysthet, faktiskt ganska mycket. Eh..ibland är det väl lite ljud i klassrummet men jag kan ju hantera det ganska bra ändå. Man får..jag får ganska mycket ångest av ljud när det är för mycket. När det blir för mycket av allting då, när jag har väldigt mycket stress överallt. Jag har ju väldigt mycket tankar om mig själv och det är ju inte skolans problem alls, men de hjälper mig ändå väldigt mycket med dem. Faktiskt. De har tagit mig till det här rummet och låtit mig ha mina ångestattacker, för jag är alltid ångestfylld, faktiskt. Men jag tycker att de gör det alldeles perfekt med…ja…jag tycker att jag lär mig väldigt bra ändå.

JP: Så du sitter mycket för dig själv och arbetar då, eller?

E: Ja, i klassrummet då. Jag hanterar ju ljud ändå. Jag har lärt mig att göra det. JP: Jag har varit runt i några klassrum här, men du berätta lite hur det ser ut i ditt klassrum?

E: Åh.. det är ganska tyst ändå, om jag får säga det. Man hör ju från andra klassrum där det skriker väldigt mycket ändå…eller från det här fritidsrummet skriks det väldigt mycket. Och då undrar jag; vad fan har hänt? (fnissar)

JP: Precis, man kan bli lite nyfiken när man hör saker.

E: Ja, man blir det faktiskt. Men jag tycker att mitt klassrum är ganska lugnt ändå. Det finns ju ljud och så men det är mest på rasterna, och det är helt ok tycker jag.

JP: Har du som en fast arbetsplats i klassrummet eller kan man sitta på lite olika ställen? E: Jag har ju en fast plats. Jag sitter ju på min desk, på min stol med mitt bord. Eller desk…heter det desk?

JP: Ja, det kan man säga.

E: Bänk. Ja, bänk. Ibland sitter man kanske på soffan när man gör grupparbete och det funkar ju väldigt bra, tycker jag.

JP: (pekar på bild) När kan du känna ”det här har jag gjort bra!” - När känner du dig nöjd?

E: Jag känner mig väldigt nöjd när jag får en bekräftelse ”ja, det här har du gjort väldigt bra”. Som med Annika…jag gör väldigt många engelska historier där jag skriver väldigt detaljerade historier, säger min mamma i varje fall. Och Annika gör också det. Men hon älskar mina historier väldigt mycket, Annika. Hon gör mig kritiken jag behöver och det för att utvecklas. Och det gör att jag känner ”här har jag gjort ett väldigt bra jobb!”

E: Det är också när jag bara läser då känner jag ”wow, det här är bra ändå” (fnissar).

JP: Mm, va härligt och kul.

E: När jag får en bekräftelse att ”wow” ja..

JP: Hur känns det då, när du känner det här ”wow”?

E: Jag känner mig väldigt glad, faktiskt. Väldigt ”wow, jag är jätteglad. Jag får en väldigt varm känsla i mitt hjärta ändå.

E: Det är väldigt fint…man får ett leende till dagen i varje fall.

JP: Och eh…nu förutsätter jag att du tycker om att vara i din skolan, men det ser ut så..

E: Jag gillar det alltså! Det är en bra skola faktiskt. Man kommer att sakna det här.

JP: Mm, men vad är det…kan du liksom sätta fingret på…eller vad är det som gör att den här skolan är så bra?

E: Jag tycker att lärarna är väldigt bra på att behandla alla elever som personer, och inte som en diagnos. De tar ord och hjälper oss med det, du vet. När vi berättar problem så hjälper de oss med dem. De behandlar oss som riktiga personer och det gillar jag väldigt mycket faktiskt. Det tycker jag är väldigt viktigt för…om man har ett barn med autism eller en diagnos, som mina föräldrar, de behandlar mig som en riktig person och det är väldigt viktigt för mig. Jag vill inte bli behandlad som om jag bara har en diagnos, för det är inte bara jag. Det är en stor del i min identitet, men det är inte bara jag. Jag är E och jag har en personlighet, som inte bara är min autism eller min ADHD eller dyslexi. Det tycker jag lärarna gör väldigt bra - att de lär känna oss och våra personligheter.

JP: Mm, va fint beskrivet. Jättefint.

E: Tack

JP: Nu har du varit inne på det lite grann, men är det något mer, något särskilt som får dig att må bra när du är i skolan?

E: Ehm…jag gillar verkligen att prata med lärarna. Jag är en ganska tyst person av mig själv, faktiskt. Jag står ganska mycket i bakgrunden, om jag får vara ärlig. Min mamma säger alltid att jag är bättre…eller alla mina vänner är äldre än mig faktiskt. De säger att jag är lite mer…att jag bara fungerar bättre med äldre personer. Och det är helt ok.

E: Jag gillar verkligen att prata med lärarna. Och att bara vara här. Det är skönt. Att vara på en skola är bra för mina rutiner, tycker jag. Det ger mig en rutin då. Det gör att jag inte tänker på min ångest så mycket, och det känner jag mig väldigt glad över.

JP: Jag brukar tänka när jag kliver in på våra skolor, och framför allt när jag kommer hit till Lunaskolan Bromma också, hur lugnt och skönt det känns och att det känns väldigt trivsamt.

E: Det är det. Det är väldigt trivsamt för mig, i alla fall. Att verkligen ha en skola som har personal som faktiskt bryr sig så mycket om barn. Och att de vill hjälpa personer som behöver lite extra hjälp. Det är väldigt fint tycker jag. Och jag hoppas att när jag blir mamma och mitt barn, som kanske får en diagnos av mig, för det är ganska genetiskt…och då hoppas jag att jag kommer kunna ge barnet lika mycket hjälp som min familj och alla runt mig här har gett mig.

JP: Såklart, du är ju expert.

E: Nä, jag är inte expert (fnissar)

JP: Nej ok, men du kommer bli. Du lär dig ju hur du funkar, vad du behöver och vad dina vänner runt i kring behöver. Så du skulle alldeles säkert bli en toppenmamma.

E: Mm, jag hoppas det också. Jag vet mycket om min ADHD faktiskt.

JP: Ja, precis.

JP: Då var dem klara…(JP vänder bort de frågor/bilder vi är klara med)

Sen tänkte jag…vi ställde ju en fråga om hur ni elever känner att ni kan påverka på olika sätt när ni är i skolan.

E: Mm

JP: Brukar du komma med idéer och förslag här på skolan?

E: Njä, jag är ganska tyst av mig. Men man får ju bestämma ändå. Vi hade ju en dag där vi fick välja lunch, faktiskt. Och då fick alla bestämma. Det var ganska roligt. Men vad jag har sett så kan man ge förslag. Ja…och om det blir bra, då kan man göra det tror jag. Jag har inte sett så mycket. Jag vet inte, jag kanske har helt fel.

JP: Ok. Men känner du att om du får en idé ”så här borde vi göra på skolan” eller ”det här tycker jag inte fungerar bra på skolan” – känner du att du kan berätta det för någon eller har ni klassråd till exempel, där du kan ta det?

E: Jag vet inte riktigt…Vi har inte klassråd. Men orkar bara inte att berätta så mycket, för jag vet ändå att jag bara kommer att gå här ett till år. Jag har bara levt ”deal with it” och det är ju bara min attityd, för jag är en ganska simpel människa faktiskt.

JP: Mm, ok. Hur fungerar det på lektioner då? Brukar ni elever vara med och tycka till om vad ni ska göra eller hur ni ska göra saker?

E: Mm…mm, det kan vi göra faktiskt. Det är väldigt… Man kan få ett sätt där man ska jobba till en viss sida och sedan kan man ta rast eller man kan sluta då. Sedan man jobba med det här och få hjälp med att skriva, göra saker muntliga och sånt…Jag gör inte det så mycket, för jag vet inte. Men det är alltid bra för andra som gör det. Det är bra att det kan vara extrahjälpen för dem som behöver det.

JP: Jag förstår. Ibland kan det ju vara skönt att bara E: (fyller i) slappna av faktiskt!

JP: Ja precis, slappna av och följa med. Att göra som de andra.

E: Jag kom på att jag behövde göra mitt NO-prov muntligt och det gick mycket bättre för mig då.

JP: Ja, precis

JP: Mm… Det nämnde jag kanske inte i början men allt det här som du har berättat nu kommer jag att skriva ihop så att du får se. Och sedan kommer delar att användas i den här rapporten om vad våra elever tycker. Det här använder ju sedan, framför allt rektorerna, här på skolan har ni ju rektor Linda, men sen så har vi ju rektorer på de andra skolorna. Sedan har vi ju även biträdande rektorer och vi har en skolchef också. Hon heter Lena. Känner du Lena förresten? Hon var rektor här förut.

E: Mja..

JP: Så alla dem, vi som jobbar på kontoret och all personal ute på våra skolor, vi jobbar ju hela tiden för att våra skolor ska bli bättre. Vi vill bara bli bättre, bättre och bättre.

E: Ja

JP: Så att det är därför sådana här möten, som jag får ha här nu med dig, är så himla viktigt.

E: Jag fattar

JP: Är det nu något annat som du tycker att jag borde veta? Nu är det länge sedan du fyllde i enkäten, men är det till exempel något som du kommer ihåg att du tänkte då, om själv enkäten eller så?

E: Nej, jag kommer inte ihåg så mycket.

JP: Nej. Men då är jag supernöjd. Tack snälla!

Inspelningen avslutas