31 oktober 2025
Resursskolor – bakgrund och sammanhangResursskola är inte en egen skolform enligt skollagen, utan är en inriktning inom andra skolformer som inrättats för att ge rimliga förutsättningar i en helt anpassad lärmiljö för elever som, exempelvis på grund av neuropsykiatriska funktionshinder, behöver betydligt mer stöd och anpassningar i skolan än vad en vanlig skola kan erbjuda. Resursskolor skiljer sig från övriga skolenheter i det att de har ett mottagande som är begränsat till enbart elever som har behov av särskilt stöd och att alla elever i resursskolan således ska ha ett åtgärdsprogram. I resursskolor är klasserna/grupperna typiskt sett mindre, personaltätheten högre och elevhälsans insatser mer omfattande än i skolan i allmänhet. Resursskola är alltså en verksamhet som såväl organisatoriskt som utifrån varje elevs stödbehov kostar märkbart mer än skolan i genomsnitt, räknat per elev.
Resursskolor har i praktiken funnits i många decennier, om än främst med fristående skolhuvudmän. 2022 infördes resursskola också som begrepp i skollagen med en uttalad möjlighet även för kommuner att inrätta sådana. Samtidigt som behovet av resursskolor har ökat i samhället har insikten också ökat om att den finansieringsmodell som används för fristående skolor i allmänhet, är otillräcklig för att långsiktigt och förutsägbart trygga finansieringen av fristående resursskolors mer kostsamma verksamhet. För fristående resursskolor gäller prioritering utifrån elevers behov av stöd (störst stödbehov) som urvalsgrund vid fler sökande än antal platser, inte kö-tid. Detta faktum stärker behovet än mer av ett finansieringssystem som skapar förutsägbarhet om en nödvändig ersättning.
Skolpeng beräknas enligt skollagen i huvudsak som ett så kallat grundbelopp som utgörs av den genomsnittliga kostnaden för att ge en ”genomsnittlig” elev utbildning i kommunens egna skolor. För elever med ett omfattande behov av särskilt stöd kan det tillkomma ett tilläggsbelopp, vilket i så fall beräknas utifrån kostnader som hänger samman med en specifik elevs individuella behov av stöd. Var i detta resursskolornas högre generella kostnader ska rymmas är oklart – och i praktiken hanteras frågan väldigt olika beroende på vilken kommun det är som betalar skolpengen till resursskolan.
Regeringen har de senaste åren tillsatt flera utredningar som haft i uppgift, åtminstone som deluppdrag, att titta på hur resursskolornas finansiering ska lösas. Ingen av dessa utredningar har emellertid presenterat lösningar på finansieringsfrågan som resulterat i att regelverket ändrats på något sätt som är avgörande för resursskolornas del. Förordningsbestämmelserna angående tilläggsbelopp justerades visserligen sommaren 2024, så att det nu framgår uttryckligen att ett tilläggsbelopp kan utgå även för de kostnader som hänger samman med att skolan utformat en lärmiljö med särskilt små elevgrupper, hög lärartäthet och specialpedagogisk kompetens, och lyfter specifikt fram elever med funktionsnedsättning. Denna ändring har dock inte givit någon skönjbar förändring, varken av i vilken omfattning kommunerna beslutar om tilläggsbelopp för elever i resursskola, eller hur ofta domstolarna bifaller överklaganden av sådana beslut.
Skolpengsutredningen och resursskolornas långsiktiga finansieringDen ”Skolpengsutredning” – Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet, som i somras lämnade sitt delbetänkande Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan, SOU 2025:72, innebär dessvärre inget egentligt avsteg från trenden att frågan om resursskolornas finansiering lämnas utan lösning. Utredningen har haft i uppdrag att utreda och lämna förslag på ett system för finansiering av fristående resursskolor, som är utformat på ett sätt som är anpassat till resursskolornas särskilda karaktär och förutsättningar, där inte minst resursskolans organisation i grunden enbart är till för elever med stora och varaktiga stödbehov. I uppdraget har också ingått att föreslå hur finansieringen av fristående resursskolor kan hanteras inom ramen för ett system med en nationellt bindande skolpengsnorm.
Trots en relativt gedigen genomgång av rättsläget och den faktiska finansieringssituationen för resursskolor, landar delbetänkande ändå inte i att föreslå någon heltäckande lösning på finansieringsfrågan. Anledningen till detta är att utredningen bedömt att resursskolornas karaktär är för olika – i så måtto att det varierar vilken målgrupp skolorna vänder sig till och vilket stöd de erbjuder – och alltså även hur pass mycket högre fasta kostnader de har jämfört med en genomsnittlig skola. Istället för att själv komma med några egentliga förslag, föreslår Skolpengsutredningen att en ny utredning får i uppdrag att ta fram mer avgränsad definition av resursskolornas målgrupp och uppdrag innan finansieringsmodellen eventuellt ändras. Mot bakgrund av de varierande förutsättningarna för resursskolorna hanteras dessa i stället – faktiskt i strid mot utredningsdirektiven – på i stort sett samma sätt som övriga grundskolor i den beräkningsmodell som utredningen tagit fram.
Skolpengsutredningens delvisa förslag på lösning är att kommuner ska ges en möjlighet att – utöver grund- och tilläggsbelopp – besluta om villkorade belopp för särskilda ändamål. De villkorade beloppen kan förenas med krav (t.ex. högre lärartäthet, specialistkompetens, anpassad lärmiljö) och de kan återkrävas från friskolorna om villkoren inte uppfylls. Resursskolor pekas här förvisso ut som exempel där det är särskilt motiverat att använda sådana villkorade belopp – just för att säkra att de extra resurser som ges verkligen används för den elevgrupp som skolan är avsedd för. Dessa ändrade regler föreslås däremot att bli en möjlighet, inte en skyldighet, för kommunerna att tillämpa.
Här bör dock påpekas att en sådan frivillig möjlighet redan finns i praktiken – vilket Skolpengsutredningen också belyser. Redan idag har en del av Sveriges kommuner infört någon form av strukturbidrag inom ramen för grundbeloppet och i utredningens enkätundersökning uppger ca var femte kommun att de redan idag har ett strukturbidrag för resursskolor. Bland de kommuner som har infört strukturbidrag för resursskolor varierar ersättningsnivån dock en hel del. Enligt enkäten är den lägsta ersättningen cirka 10 000 kronor per elev och år och den högsta ersättningen cirka 680 000 kronor per elev och år. Många kommuner låter också dessa strukturbidrag i praktiken ersätta möjligheten att beviljas tilläggsbelopp för de mest stödbehövande av de elever resursskolorna tar emot, något som kan vara oförenligt med lagstiftningens intention.
Kommunernas möjlighet att själv välja lösningar för att finansiera resursskolorna har således inte lett till ett rättvist, förutsägbart och långsiktigt system för finansiering av fristående resursskolor. Betydande olikheter råder och oförutsägbarhet om nödvändig ersättning kvarstår.
Utredningen måste göra om och göra rättDe förändringar som Skolpengsutredningen föreslår kan således inte förväntas lösa det uppdrag de fått – att skapa en förutsägbar finansieringsmodell för de skolor som tar hand om de elever som har störst behov av stöd. Däremot kan vi förvänta oss att ännu mer av skolans resurser kommer att gå till byråkrati – när varje kommun sätter upp sina egna villkor och rutiner och nyckeltal för hur deras individuella villkor ska mätas och följas upp.
Villkorade bidrag kan mycket väl vara en klok väg framåt, men inte i den kontext som föreslås givet hur dagens system misslyckas med att säkerställa ett rättvist, likvärdigt och förutsägbart finansieringsupplägg för resursskolor. Utredningen måste göra om och göra rätt – och framförallt lösa det uppdrag man fått. Det är man skyldiga eleverna och vårt skolsystem utifrån ett likvärdighetsperspektiv, även om det är svårt.Delbetänkandet som rör resursskolans finansiering kommer INTE med ett förslag på lösning av resursskolans finansiering. Det är mycket bekymmersamt – inte minst för elever med stora och varaktiga stödbehov utifrån en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och som fortfarande inte ges möjlighet att få klara sin skolgång.
Regeringen gav utredningen ett tydligt uppdrag; utred och lämna förslag på ett system för finansiering av fristående resursskolor, som är utformat på ett sätt som är anpassat till resursskolornas särskilda karaktär och förutsättningar.Istället för en lösning föreslår utredningen att en ny utredning får i uppdrag att ta fram en definition av resursskolornas målgrupp och uppdrag, innan en riktad finansiering kan komma på plats. Resursskolorna hanteras i stället – i strid mot utredningsdirektiven – på i stort sett samma sätt som övriga grundskolor i den beräkningsmodell som utredningen tagit fram. Utredningen måste göra om och göra rätt.
