Hoppa till innehållet

"Det finns inte någon utläsbar logik i besluten"

Specialpedagogen Hanna Blomberg vid sitt skrivbord

Att dra in på stödet för elever som är i behov av omfattande stöd är inte bara en insats som är djupt orättvis gentemot dessa elever, det är också en ekonomisk kortsiktig lösning, säger Hanna Blomberg, specialpedagog vid Lunaskolan Bromma.

Så här skriver Hanna Blomberg om kommunernas hantering av tilläggsbeloppen.

Jag är specialpedagog och jobbar sedan drygt nio år tillbaka på en resursskola för elever som har autism och andra funktionsvariationer och som också är i behov av omfattande särskilt stöd. De allra flesta elever som har autism eller andra funktionsvariationer trivs bra i ”standardskolan” och klarar mycket väl av att gå i stora klasser. Ännu fler klarar av skolgången med extra anpassningar och särskilt stöd. Men, det finns också de elever som är i behov av ett litet sammanhang med mer omfattande stödinsatser.

Otillräckligt stöd leder till misslyckanden i skolan
De elever jag jobbar med kommer samtliga från tidigare skolmisslyckanden. Elever inte fått tillräckligt stöd och förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning. Inte för att skolor och lärare inte har gjort sitt jobb utan för att de inte haft möjlighet att tillgodose alla elevers behov. Det är elever som på grund av sin skolsituation fått ångestproblematik, depressioner, självskadebeteenden, isolerat sig, blivit hemmasittande, utvecklat utagerande och destruktiva beteenden eller hamnat i brottslighet.

Inkludering blir en exkludering för många elever
Alla barn och ungdomar i Sverige har skolplikt, det måste också innebära att vi ska kunna erbjuda skolor för alla barn och ungdomar. När små grupper kritiseras påtalas ofta inkluderingstanken – att alla elever ska vara i den stora klassen och få det stöd de är i behov av inne i klassrummet. Det här är förödande för många av de elever jag möter. Istället för inkludering blir sammanhanget för svårt och många blir utslagna. Inkludering ser olika ut för olika personer, att kunna få känna tillhörighet i ett sammanhang, oavsett storlek på klass, bör vara en rimlig form av inkludering.

Ansökningsförfarandet stjäl tid från eleverna
Jag har valt att jobba i skolan för att jag vill jobba med elever. Under flera år har stora delar av min arbetstid gått åt till att skriva ansökningar till kommuner för att skolan ska få bidrag för det omfattande särskilda stödet som sätts in för elever, så kallade tilläggsbeloppsansökningar. Detta för att elever ska kunna få det stöd de har rätt till. Detta är ett arbete som tar enorma mängder tid, tid som jag hade kunnat ägna åt att jobba med och för elever. I arbetet med tilläggsbeloppsansökningar ändras hela tiden förutsättningarna. Stockholms stad och kranskommuner har under de senaste tre åren ändrat ansökningsförfarandet varje år.

Inför det här läsåret har utbildningsförvaltningen i Stockholms stad plötsligt ändrat riktning i de beslut som tas. Till skillnad från tidigare får vi nu alltfler avslag på de ansökningar vi skickar in och utefter de beslut som har tagits har vi fått kraftigt sänkta bidrag. Den tidsperiod besluten gäller har i flera fall förkortats. Vi får nu skriva nya ansökningar varje termin eller var fjärde månad istället för vartannat år. Det finns inte någon utläsbar logik i besluten som tas, trots att staden hävdar likvärdiga bedömningar. Vi ser också att vi får nya beslut på en lägre bidragsnivå för elever som gör framsteg – med de insatser som görs. Det signalerar att elever inte får lyckas för att få ett fortsatt (ekonomiskt) stöd. Den direkta konsekvensen av att bidragen kraftigt sänks blir att resursskolor, som den jag jobbar på, kan behöva lägga ner. De som drabbas av det här är de elever som redan är mest utsatta.

Kortsiktig lösning att spara på stödåtgärder
Att dra in på stödet för elever som är i behov av omfattande stöd är inte bara en insats som är djupt orättvis gentemot dessa elever, det är också en ekonomisk kortsiktig lösning. En misslyckad skolgång kostar samhället stora summor i framtiden. Men framförallt, det är barn och ungdomar det handlar om. Barn och ungdomar som tvingas in i en skolgång som inte är anpassade efter dem. Barn och ungdomar som kommunerna nu drar undan mattan för.

Så här säger andra specialpedagoger, psykologer m fl om de minskade ersättningarna.

 

Publicerat: 2019-11-27

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Close